Sorgerliga saker hända 
Än i våra dar minsann, 
Sorgerligast är dock denna - 
om Elvira Madigan. 

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet  som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad,
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han, utav börd,
Ögon lyste, hjärtan darre,
Och hans kärlkeksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter,
Barn och maka hade han,
Och från dessa då han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden.
Men det tog ett sorgerligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Längtad' de att slå sig ut.

Det tog slut på deras pengar,
Ingenting att leva av!
För att undgå ödet stränga
Bygga de sitt bo i grav.

Så pistolen greven lagde 
I sin hand och sikte tog
Skottet träffar Elviras hjärta:
Knappt hon andas, förr'n hon dog.

Ack ock hör, Ni ungdomsglada,
Som så sällan ser Er för
Att Ni ej i blod få bada
Ock en gang, förrän Ni dör!

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |

|1    |1    |
|5    |5 1 |
|5    |1    |
|4 5 |5 1 |